Erfarenheter av cannabisbekämpning

Vad har Sverige gjort för åtgärder när det kommer till att försöka minska drogbruk och tillgång till cannabis? Vi har gjort rätt så mycket faktiskt. Varje år satsas stora belopp pengar för detta ändamål. För varje år som går, blir beloppen större och större. Vem är det som betalar för detta? Alla som betalar skatt. Men den viktiga frågan är; vad får vi för resultat?

En artikel från 2011 berättar om den, då största, satsningen någonsin mot cannabis i Sverige. 50 miljoner satsades i förhoppningen om att minska bruket hos svenska ungdomar. År 2014 satsades det 256 miljoner kronor för bekämpning av droger. Idag kan vi se vad dessa insatsningar gjort och gett för resultat. Sverige har EUs näst högsta narkotikadödlighet. Vi har nästan 100,000 registrerade narkotikabrott 2014. Konstant skriver medier om fall där cancersjuka människor, som lever sina sista år, får tillbaka matlusten och smärtlindring med mera, med hjälp av cannabis. Dessa personer tas fast av polisen och får antingen sitta i fängelse eller enorma dagsböter. Får vi då den önskade effekten?

Så som det ser ut idag, så betalar svenska skattebetalare miljon efter miljon för att låsa in sjuka människor. Om ens förälder är svårt sjuk och om inga andra mediciner hjälper, förutom cannabis, är det verkligen rätt att mor eller far ska straffas för det? Man försöker ju bara leva sitt liv så gott det går, samtidigt som man inte skadar någon. Tvärtom, ger man sig själv möjligheten att leva ett drägligt liv.

Något att tänka på är ungdomar. Som förälder vill man inte att sina barn brukar några droger över huvud taget. Men låt oss anta att barnet väljer att dricka en öl eller röka gräs. Vill man verkligen blanda polisen i det hela? Något som ärrar ungdomar är att någon säger till polisen att man gjort något olagligt. Polisen kommer behandla ungdomen som en kriminell människa och dessutom får personen ett prick i belastningsregistret, som i sin tur innebär att de kommande 5 åren blir det svåraste och jobbigaste i barnets liv. Det är inte alla som kan ta sig ur den stigmatisering man fått som ”kriminell” och ”knarkare” bara för att man gjorde det en eller några gånger. Frågan återstår; att fortsatt kriminalisera eller avkriminalisera?

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s